Jaa herregud vart börjar man... Vi åkte till förlosningen igår för att jag hade jobbiga ryggsmärtor och mycket förvärkar som aldrig leder någon vart. Vi ville utesluta UVI och göra en koll. Därinne konstaterade dem att jag nog har UVI och vi fick medicin. Jag är även 2 cm öppen men tappen är kvar så barnmorskan gjorde en hinnsvepning.
Jag hade högt blodtryck och bebisen hade alldeles för höga hjärtljud så det var tal om att vi skulle stanna kvar och ha koll på bebisen. Hon nämnde akut snitt om inte hjärtljuden gick ner. Usch vad rädd jag blev då! Som tur var lugnande bebisen ner sig och hjärtljuden blev normala. Började få riktigt onda värkar medan jag låg med ctg-kurvan. Men vi åkte hem och där fortsatte värkarna och kom var 15:e minut regelbundet. Jag försökte sova och tog min tablett som jag fått med mig hem (att sova på) och sov som en stock. Vaknade inte av ont alls. Nu på morgonen var värkarna borta :(. Men det var väldigt skönt att få komma hem o sova och äta så nu är jag jättetaggad och redo, för som det känns nu så börjar det säkert närsom. Envisa Viggo ska väl såklart se till att han prickar morbrors födelsedag imorgon bara ;)