2 Juni

Gick och la oss sent och vid 01.00 prick fick jag en värk. Gjorde inte jätteont men jag tänkte "aha" "nu är det dags!". Nästa kom 10 min senare och nästa 15 min senare och så höll det på sådär fram till 02.30 då jag lyckades somna och sov en timme. Vaknade 03.30 och var tvungen att kissa. Hade inga värkar och vart såklart superbesviken att det hade stannat av. Igen. Men de kom tillbaka var 10:e minut så jag försökte sova så gott det gick. Lyckades slumra mellan värkarna och de började bli jobbiga att ta liggandes. Vid 6 väckte jag Jesper och sa att det var på gång. Men lät honom sova. Vincent vaknade vid 07.30 och hans farfar hämtade honom 8. Hade ringt förlossningen vid 7 och kollade om det var okej ifall vi kom in om några timmar. Vid 8 kom värkarna var fjärde minut och det började bli jobbigt att vara hemma så vi åkte in. Var inne klockan 9 vi fick ett rum och jag fick ligga med ctg. En kvart senare undersökte en barnmorska mig och hon kunde konstatera att jag var öppen 4 cm. OMG YES! Vi var överlyckliga, det var igång och värkarna hade gjort nytta.

Jesper och jag hade supermysigt och snackade massa blaj och skrattade mellan värkarna som faktiskt inte var så jobbiga. Han sprang iväg och köpte lite godis och jag åt äpple o drack vatten. 11.40 sätter de ctg igen vilket inte var kul. Hatar att ta värkarna liggandes. Medan jag ligger där känner jag hur det pangar till inne i mig och Jesper kunde se hur magen hoppade. Vattnet gick och jag blev undersökt, hade en hinna kvar så barnmorskan tog hål på den. Var nu 6 cm öppen och jag bad om epidural. Hon förbereder med dropp och sådant.

Under denna tid 11.40-12.00 har jag öppnat mig 2 cm och barnmorskan kan töja till 10. Det gick så jäkla fort och gjorde så in i helsike ont. Jag bara profylaxandades och mådde så illa (vilket inte blev bättre av att Jesper vart akut hungrig och hade en tallrik pasta och skinksås som stank vedervärdigt) så jag vägrade lustgas.
De försöker få mig att lägga mig på sidan så epiduralen kan sättas in. Då sjönk hjärtljuden drastiskt så det var bara att försöka ändra position. Hjärtljuden var fortfarande superlåga och hämtade sig bara då och då. Jag får order om att andas syrgas så bebisen fick så mycket syre som möjligt. Nu börjar de två barnmorskorna och en läkare bli ganska oroliga och tittar nervöst på maskinen där hjärtljuden visas. Läkaren säger till mig att "Nu Jessica måste vi få ut det här barnet så fort som möjligt. Epiduralen kan jag med andra ord glömma den hinner de inte lägga. "Han har antagligen navelsträngen runt halsen och det är därför hjärtljuden slutar vid varje värk." "Vi kanske måste ta honom med sugklocka och hjälpa till så mycket det går". Det visade sig dock att jag var öppen 10 cm och inte 8-9 som de trodde så läkaren behövde inte hjälpa till så mycket.

Jag får krystvärkar och trycker på. Han låg högt upp med huvudet in i det sista och på första krystvärken sjönk huvudet ner och syntes bara lite. Andra krystvärken kom huvudet ut och på den tredje var han ute helt.Navelsträngen togs bort och satt inte alls så hårt. Han skrek och jag fick upp honom på bröstet. Oj oj vilken känsla. Både jag och Jesper var helt chockade för att det gick så fort. Tillslut började vi fatta att han är här äntligen!

Jag krystar ut moderkakan med lätthet och den var hel och fin så då kunde vi äntligen koppla av och njuta av vårt underverk. Hela förlossningen var över. Barnmorskan kollade ifall jag hade fått några bristningar och behövde sys. Men hör och häpna inte en enda skråma hade jag fått! Hon stog och tittade helt förundrad och sa att det inte ens syntes att jag fött barn. Snacka om perfekt avslut på en drömförlossning!
Så 12.32 föddes han vår fina fina Viggo.

Nu är det dags för lilla matvraket att äta igen. Han är superduktig och äter konstant. Jag är helt kär och kan inte sluta titta på honom. Livet är underbart!

Allt såg bra ut på ultraljudet. Man ser inte så mycket då bebisen är så stor nu men barnmorskan mätte för att få fram en någorlunda viktuppskattning på Viggo och kollade mängden fostervatten. Hon tyckte att det det var lite för lite fostervatten först och det var tal om igångsättning. Men sedan mätte hon och kunde konstatera att det var i underkant men ändå inom den "normala" ramen. Viggo beräknas väga ca 3600 g så ingen jättebebis. Fast vikten kan ju diffa ganska mycket men hon hade nog sett om det var en 5 kilos klump tror jag. Om inget händer av sig självt nu så ska vi ringa på lördag för att få tid till igångsättning innan måndag. Så antagligen har vi Viggo hos oss innan måndagen iaf. Bara 6 dagar, känns okej. Men vill helst komma igång av mig själv så det inte värkarna blir så framtvingade. Om han kommer imorgon så har jag gått över lika mycket som med Vincent, han kom på BF +10. Imorgon tycker vi dock att Viggo kan stanna där inne då morbror Mathias tar studenten och den vill vi såklart gärna vara med på. Annars får vi lämna presentbud ;)

Så det var lite uppdatering från oss. Vi har varit på fika hos Elin och Pontus och kom hem för en stund sedan. Vincent somnade som en stock och jag ska nog gå och lägga mig en stund jag med.

Idag känns det som att det aldrig blir någon bebis. Så vi stryker hela listan. Har försökt vara positiv och optimistisk men den förmågan tog liksom slut imorse. Vill man något viktigt (frågor som: "har du värkar?" "känner du något?" "har det inte kommit någon bebis än?" ingår som vissa kanske förstår inte!) ring två gånger på raken.

• Carolin - 12/5
  
• Helena/svärmor - 13/5
• Pontus - 14/5
• Matte/svärfar - 17/5
• Micke - 18/5
• Elin - 18/5
• Jesper - 19/5
• Sandra - 20/5
• Beatrice - 21/5
• Malin - 21/5
• Sara - 22/5
• Emilia - 22/5
• Lina - 23/5
• Farmor Mona - 23/5
• Linda - 24/5
• Mormor/Onni - 25/5
• Morbror Mathias - 25/5
• Jessica - 26/5
• Pappa - 27/5
• Fanne - 27/5
• Katrin - 28/5
• Mamma - 29/5
• Patrik - 30/5
• Sonja - 31/5
• Farbror Danne - 1/6
• Emelie - 2/6

Min mamma brukar ofta gissa rätt på bebis datum men inte denna gång. Hon trodde att Viggo skulle komma idag på min lillebrors födelsedag men han verkar inte behaga att titta ut. Kanske imorgon på morsdag och allt ;)

Grattis till morbror/gudfar Mathias på 19-årsdagen!

• Carolin - 12/5
• Helena/svärmor - 13/5
• Pontus - 14/5
• Matte/svärfar - 17/5
• Micke - 18/5
• Elin - 18/5
• Jesper - 19/5
• Sandra - 20/5
• Beatrice - 21/5
• Malin - 21/5
• Sara - 22/5
• Emilia - 22/5
• Lina - 23/5
• Farmor Mona - 23/5
• Linda - 24/5
• Mormor/Onni - 25/5
• Morbror Mathias - 25/5
• Jessica - 26/5
• Pappa - 27/5
• Fanne - 27/5
• Katrin - 28/5
• Mamma - 29/5
• Patrik - 30/5
• Sonja - 31/5
• Farbror Danne - 1/6
• Emelie - 2/6

Jaa herregud vart börjar man... Vi åkte till förlosningen igår för att jag hade jobbiga ryggsmärtor och mycket förvärkar som aldrig leder någon vart. Vi ville utesluta UVI och göra en koll. Därinne konstaterade dem att jag nog har UVI och vi fick medicin. Jag är även 2 cm öppen men tappen är kvar så barnmorskan gjorde en hinnsvepning.
Jag hade högt blodtryck och bebisen hade alldeles för höga hjärtljud så det var tal om att vi skulle stanna kvar och ha koll på bebisen. Hon nämnde akut snitt om inte hjärtljuden gick ner. Usch vad rädd jag blev då! Som tur var lugnande bebisen ner sig och hjärtljuden blev normala. Började få riktigt onda värkar medan jag låg med ctg-kurvan. Men vi åkte hem och där fortsatte värkarna och kom var 15:e minut regelbundet. Jag försökte sova och tog min tablett som jag fått med mig hem (att sova på) och sov som en stock. Vaknade inte av ont alls. Nu på morgonen var värkarna borta :(. Men det var väldigt skönt att få komma hem o sova och äta så nu är jag jättetaggad och redo, för som det känns nu så börjar det säkert närsom. Envisa Viggo ska väl såklart se till att han prickar morbrors födelsedag imorgon bara ;)

Nu måste jag ju nästan uppdatera eller bara skriva en rad varje dag så ingen felaktigt tror att vi är på BB och snusar bebis :).
Haha Jesper är nog mest ivrig denna gång, gud så han önskar att jag kunde tvinga fram lite värkar. Ringer stup i kvarten och undrar "känner du något?". Han är för söt.
Mamma är också bland de mest nyfikna och uppdaterar sig ofta om status. Skillnaden är ju att det är lättare att förklara hur det känns för mamma för hon har ju "been there done that" liksom :)

Idag känner jag ju faktiskt en hel del men det vågar man knappt skriva för då stannar det väl av som vanligt. Men då tänker jag att bloggen faktiskt mest är till för mig själv och jag vill kunna gå tillbaka och läsa om hur jag kände de där dagarna innan förlossning så jag skriver ändå. Vaknade med "ryggvärk" och "mensvärk" som inte har försvunnit. Än. Har duschat och legat med vetekudden på. Det blir ju iofs inte värre heller så vi får väl se. Vincents farfar erbjöd sig att ta Vincent åt mig nu i morse så jag kunde få sova och vila idag och det var väldigt snällt. Igår ville han så gärna gå ut lillis men jag har verkligen ingen ork och alldeles för ont för att springa efter honom så han fick nöja sig med balkongen. Idag skulle han iaf få vara ute och leka i regnet, tror han kommer ha det super.

Nej ska man ta och sova en stund nu tror jag...

Rådepp!

Igårkväll började "mensvärken" i rygg och mage och ibland kom det intensivare så jag var tvungen att profylaxandas medans. Imorse började slemproppen släppa i samband med en massa mensvärk. Så nu väntar vi typ bara på att det ska ske något mer. Mer ont alltså! Kanske stannar det av men det kan likagärna fortsätta. Irriterande, vill ju veta nu om det är på G eller ej. Jag räknar med att det kan börja och försöker att äta och vila så mycket jag kan. Skickade iväg Jesper till jobbet idag så jag hoppas jag får ringa hem honom :).
Lilla V sover hos sin farfar som är ledig och får nog stanna där under dagen idag då jag har alldeles för ont och behöver samla kraft inför en eventuell förlossning.

En vecka kvaaar! Till BF alltså men bebis kan ju dyka upp innan ändå. Efter också... Idag har jag gått 39 fulla veckor och går in i vecka 40. DE två senaste kvällarna och nätterna har jag haft mycket förvärkar och trott att det är på G men sedan har det bara stannat av. Går dock runt med en molvärk i mage och rygg hela tiden så någonting händer ju i kroppen. Väntar bara på att jag ska få lite fler tecken så som att slemproppen börjar släppa eller så. Samtidigt vet man ju att det kan sätta igång så fort. Bara från ena timmen till den andra. Lite spännande och läskigt att jag snart ska föda barn igen och att det kan ske närsom.

Gravid vecka 40

Barnet
Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten.

Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt. Nu är det trångt därinne.

Mamma
Har barnet inte kommit än? Känns det frustrerande? Ta det lugnt. Även om det känns omöjligt, försök fokusera på något annat än förlossningsdatumet. En graviditet varar allt från 37 fullgångna veckor + 0 dagar till 41 fullgångna veckor + 6 dagar. Passa på att vila och äta mycket kolhydrater innan förlossningen så kommer du att orka bättre. Sov, sov, sov eller vila om du inte kan sova! Du behöver alla krafter. Under det aktiva skedet av förlossningen gör du av med lika mycket kalorier som en maratonlöpare gör av med varje timme. Dessutom kanske du kommer vara vaken i ett dygn kring förlossningen.

Idag har jag gått 38 fullgågna veckor och går in i vecka 39. Exakt 2 veckor kvar till BF! Närsom kan Viggo bestämma sig för att komma ut och det känns både läskigt och spännande. Blir nästan rädd när jag inser hur fort det gått och att han är här snart. Vi har kommit överens jag och Jesper att när Viggo kommer då är det semester och vi ska inte stressa ett dugg. Inte hålla jättehårt på Vincents rutiner heller utan bara ta det lungt och ta dagen som den kommer. Så det ska vi försöka leva efter! Bara mysa och lära känna varandra. Längtar efter dig <3

Vecka 39

Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.

Vikt 3 450 gram.

Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.

Vila!

Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.

Nu är det ju inte så långt kvar faktiskt. Och efetrsom ni är några stycken som läser här så tänkte jag att ni kunde ju gissa när ni tror att lillebror tittar ut :)

Jag har från början ställt in mig på 26 maj så det gissar jag på. Skriv en kommentar eller maila mig din gissning.(mail:[email protected])

• Jessica - 26/5

Så tänkte jag lägga upp bilder på magen.


Vecka 37+0

Vecka 37+4

Ja det är samma mage. Men visst har den sjunkit. På andra bilden ser man verkligen vilken hylla det är :)

Ja så är det bestämt att han ska heta. Lillebror som kommer närsomhelst. Lite av Viggos saker.



Vagnbäddsetet helt nytt som jag klickade hem från Tradera för 60 kr :)


Viggos klädlåda



Bäddat och klart. Tillochmed hans namn finns broderat så nu får han helt enkelt heta Viggo :D


Vi har såå mycket kläder i strl 50/56 och jag har inte köpt ett enda plagg tills jag fick syn på dessa. Tycker de är underbart söta.

Idag om en vecka kan bebis komma. Eller egentligen kan han ju dyka upp närsom men om en vecka ses det normalt att de föds. Så på Valborg ska jag äta ananas, dricka 3 koppar hallonbladsté, leka järnet med min son och springa i trappor och göra diverse annat som kan sätta igång en förlossning så får vi se om det händer något :)

I veckan ska jag försöka boka in en frisörtid och få håret fixat innan Viggo kommer ska bli så skönt att bli av med lite hår. Det är så tjockt och slitet nu så jag blir alldeles trött bara av att se det. Annars blir det lugna veckan här hemma. Vincent är lite krasslig nu så vi ska mest ta det lungt här hemma.

Förresten så släppte lite av min slempropp igårkväll men bara lite och ingenting mer har hänt. Spännande men den kan ju släppa lite i omgångar så vi får väl se.

Gravid vecka 37

Barnet
Den här veckan räknas bebisen som fullgången. Den ökar fortfarande lite i vikt men växer inte så mycket på längden. Bebisens koordination är så pass utvecklad nu att den kan gripa saker med fingrarna och om man skulle lysa med en stark lampa mot magen kan det hända att den vänder sig mot ljuset. Bebisen tränar sig inför förlossningen genom att dra in och trycka ut fostervatten genom lungorna. Den samlar också näring i organen för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu.

Mamma
Kan den inte komma ut snart? Känner du så? Det är vanligt att man blir otålig under graviditetens sista veckor. Det är ju så nära nu! Men många går över tiden, i synnerhet förstföderskor. Att föda mellan 37 + 0 och 41 + 6 anses som normalt.

Brösten producerar råmjölk och bäckenet är utvidgat. Det kan hända att slemproppen släpper. Det kan den göra några veckor, dagar eller timmar innan förlossningen.

Länge sedan det blev en magbild nu och vi har faktiskt vart dåliga på att ta några nu de senaste 2-3 veckorna. Denna magbild är ifrån vecka 32 och jag är nu i vecka 36 så jätteaktuell är den inte men tycker den är ungefär lika stor. Lite längre ner bara då den sjunkit.



Nu börjar det hända grejer i kroppen. Igår hade jag så ont till och från. Det ilade i bäckenet och tillslut förstod jag att bebis nog höll på att lägga sig mer tillrätta och borrade sig ner helt enkelt. När vi sedan går och lägger oss är Viggo tokvild därinne och jag har superont men så plötsligt så riktigt känner jag hur han hamnar "rätt" därnere och smärtan bara släpper. Foglossningen försvinner bara hux flux och byts ut mot ett annat slags tryck nedåt. Så igår hände det en hel del!
Idag har det fortsatt med riktigta värkar som jag kan "ta på" alltså säga: nu böjar den och nu slutar den. Visserligen är de inte så smärtsamma eller särskilt långa så en förlossning dröjer det nog till men det börjar bli ganska verkligt nu och jag är glad att BB väskan är påbörjad :)