Jobbig natt!


Eller egentligen började det igårkväll. Vincent var som vanligt hemma. Glad och busig med andra ord. Faster Malin kom på besök en stund och sedan när Jesper kom hem så åkte vi tillsammans upp och åt middag hos hans föräldrar. Fast att Vincent hade sovit precis innan vi åkte så blev han jättetrött och gnällig och ville inte äta. Vi försökte få honom att sova i vagnen men han skrek i panik och skulle bara vara i min famn. Vi bestämde oss för att åka hem och klockan var väl då 19.30. Hemma var det skrikkalas och vi försökte ge honom lite välling men det ville han inte ha och så somnade han i sin säng lite senare. Efter en halvtimme vaknar han och man hör att han har ont någonstans, han är jättevarm och näsan rinner så vi ger näsdroppar och en alvedon. Han klängde sig fast hos mig och jag fick inte försvinna en centimeter från honom utan att han fick panik så det var bara att sitta där och trösta och sjunga. Vi lyckas få honom att somna igen men 20 min senare vaknade han och ville bara till mamma. Han ville inte sova mella oss heller men 2 gånger lyckas jag få honom att somna i min famn men när jag försökte lägga ner honom så vaknade han såklart så det var bara att börja om med tröstandet. Tillslut gick vagnen bra i halvsittande läge och han sov i 15 minuters intervaller, stackarn :(

Han lyckades sedan somna mellan oss men började snart att snurra och kunde inte få ro. Men äntligen mellan klockan 2-6 på morgonen sov han i sin egen säng. Då vaknade han med hög feber och sedan somnade han om bredvid mig och vi sov till 8. Nu sover han igen i sin säng och klockan 11 ska vi till doktorn. Antagligen är det en öroninflammation och det är därför han inte vill ligga ner. Usch det är vidrigt att se sitt barn ha ont och inte kunna göra så mycket annat än att trösta. Det värsta var när jag blev kissnödig och var tvungen att lägga ifrån mig honom en stund och han blev så ledsen och riktigt tittade på mig med besvikelse i blicken. Fy, då sprutade tårarna på mig med.
Hoppas att vi får rätt medicin idag hos doktorn och att jag snart får tillbaka min lille skrutt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0