2 Juni

Gick och la oss sent och vid 01.00 prick fick jag en värk. Gjorde inte jätteont men jag tänkte "aha" "nu är det dags!". Nästa kom 10 min senare och nästa 15 min senare och så höll det på sådär fram till 02.30 då jag lyckades somna och sov en timme. Vaknade 03.30 och var tvungen att kissa. Hade inga värkar och vart såklart superbesviken att det hade stannat av. Igen. Men de kom tillbaka var 10:e minut så jag försökte sova så gott det gick. Lyckades slumra mellan värkarna och de började bli jobbiga att ta liggandes. Vid 6 väckte jag Jesper och sa att det var på gång. Men lät honom sova. Vincent vaknade vid 07.30 och hans farfar hämtade honom 8. Hade ringt förlossningen vid 7 och kollade om det var okej ifall vi kom in om några timmar. Vid 8 kom värkarna var fjärde minut och det började bli jobbigt att vara hemma så vi åkte in. Var inne klockan 9 vi fick ett rum och jag fick ligga med ctg. En kvart senare undersökte en barnmorska mig och hon kunde konstatera att jag var öppen 4 cm. OMG YES! Vi var överlyckliga, det var igång och värkarna hade gjort nytta.

Jesper och jag hade supermysigt och snackade massa blaj och skrattade mellan värkarna som faktiskt inte var så jobbiga. Han sprang iväg och köpte lite godis och jag åt äpple o drack vatten. 11.40 sätter de ctg igen vilket inte var kul. Hatar att ta värkarna liggandes. Medan jag ligger där känner jag hur det pangar till inne i mig och Jesper kunde se hur magen hoppade. Vattnet gick och jag blev undersökt, hade en hinna kvar så barnmorskan tog hål på den. Var nu 6 cm öppen och jag bad om epidural. Hon förbereder med dropp och sådant.

Under denna tid 11.40-12.00 har jag öppnat mig 2 cm och barnmorskan kan töja till 10. Det gick så jäkla fort och gjorde så in i helsike ont. Jag bara profylaxandades och mådde så illa (vilket inte blev bättre av att Jesper vart akut hungrig och hade en tallrik pasta och skinksås som stank vedervärdigt) så jag vägrade lustgas.
De försöker få mig att lägga mig på sidan så epiduralen kan sättas in. Då sjönk hjärtljuden drastiskt så det var bara att försöka ändra position. Hjärtljuden var fortfarande superlåga och hämtade sig bara då och då. Jag får order om att andas syrgas så bebisen fick så mycket syre som möjligt. Nu börjar de två barnmorskorna och en läkare bli ganska oroliga och tittar nervöst på maskinen där hjärtljuden visas. Läkaren säger till mig att "Nu Jessica måste vi få ut det här barnet så fort som möjligt. Epiduralen kan jag med andra ord glömma den hinner de inte lägga. "Han har antagligen navelsträngen runt halsen och det är därför hjärtljuden slutar vid varje värk." "Vi kanske måste ta honom med sugklocka och hjälpa till så mycket det går". Det visade sig dock att jag var öppen 10 cm och inte 8-9 som de trodde så läkaren behövde inte hjälpa till så mycket.

Jag får krystvärkar och trycker på. Han låg högt upp med huvudet in i det sista och på första krystvärken sjönk huvudet ner och syntes bara lite. Andra krystvärken kom huvudet ut och på den tredje var han ute helt.Navelsträngen togs bort och satt inte alls så hårt. Han skrek och jag fick upp honom på bröstet. Oj oj vilken känsla. Både jag och Jesper var helt chockade för att det gick så fort. Tillslut började vi fatta att han är här äntligen!

Jag krystar ut moderkakan med lätthet och den var hel och fin så då kunde vi äntligen koppla av och njuta av vårt underverk. Hela förlossningen var över. Barnmorskan kollade ifall jag hade fått några bristningar och behövde sys. Men hör och häpna inte en enda skråma hade jag fått! Hon stog och tittade helt förundrad och sa att det inte ens syntes att jag fött barn. Snacka om perfekt avslut på en drömförlossning!
Så 12.32 föddes han vår fina fina Viggo.

Nu är det dags för lilla matvraket att äta igen. Han är superduktig och äter konstant. Jag är helt kär och kan inte sluta titta på honom. Livet är underbart!